Tiden har en tendens att flyga förbi. I förrgår var det exakt fyra månader sedan jag och Ellen kom till Costa Rica. Landet tog emot oss med öppna armar och vi kastade oss in i äventyret.

I torsdags skrev vi de sista tentorna och med blandade känslor gick vi från skolan med A i alla klasser. Kvällen var märklig och ledsam. Den grupp som under fyra månader skrattat, roat, rest, pluggat och många gånger irriterat skulle splittras under natten. Månen hängde som en stor,tjock, gul och halväten pannkaka över oss där vi satt vid havet vid vår sista bonfire med Las Brisas-öl. Det var ledsamt.

De allra flesta åkte tillbaka till staterna, några kommer tillbaka efter jul och andra reste vidare. Men, vad händer nu? Vi är fortfarande förvirrade och kan kanske inte helt förstå att vi har lämnat Puntarenas, vår lägenhet och de söta amerikanerna för att ta oss mot Panama och möta upp Mariella.

De kommande veckorna kommer att vara hektiska. Ellen åker till Sverige den 20e december och jag vågar inte ens tänka på hur jag ska klara mig utan henne. Mariella och jag ska, trots julehetsen, försöka resa runt några veckor innan även hon lämnar för Svedala i mitten på januari.

Som de flesta säkert vet så består min sista termin av praktik och nu har allt blivit färdigställt att jag kommer tillbringa även kommande månader här i Costa Rica. Jag flyttar till den karibiska kusten i januari där jag ska starta upp ett kommunikationsprojekt för ett wellness företag. Det låter som en dröm och jag ser verkligen fram emot det. Detta innebär alltså att min hemresebiljett nu är ombokad till juni istället, så om inget annat händer kanske vi ses i Moder Svea till sommaren.

Skriv gärna en rad efter att ni skummat igenom bilder av terminen som gått.

Pura Vida a todos