Seeing the world upside down

/

It’s early Sunday morning and I’m slowly pedalling my bike to the Shala for a 4 hours inversions practice with Ashtangi Mariela Cruz.

I slow down even more as I pass my favourite part of the path. The trees of the jungle are high on each side of the road and behind them you can glimpse the blue ocean. I always ponder about their greatness. Standing there, tall and proud, basking in greenness: completely rooted and reaching high towards the sky. Like the foundation of an asana: feet are grounded and all four corners are connected with the earth to stay balanced, and the spine straightened.

The foundation of posture and the basics of life: to keep balance in every storm.

Los árboles altos

Since I moved to Costa Rica I’ve met many strong, independent, inspiring and enthusiastic women. Mariela is one of them. Mother of 7 and a great teacher, how does she do it?! Committed to her practice, she talks about moving one step forward and two back. Determination. Love. Healing. I remember again. Ashtanga, my first true love. My guidance. Even after 4 hours of practice I’m not tired, but filled with energy and love.

During my travels within this loving country, I’ve also met many inspiring men. Men who acknowledge and cherish the feminine energy, who see the importance of Mother Earth and to keep both sides balanced. They understand love, and they understand the oneness. It is indeed inspiring and I am grateful for all the unexpected meetings I’ve come across here.

And I’m grateful for everybody who teaches me about love

For my journeys

For the people in my life

For life

For Yoga

Nicaragua:SJDS

The inversions connect you with the higher chakras, and allow you to see the world from a different angle. It requires courage and laughter. And then you know. Maybe falling isn’t too bad.

handstand practice

Pura Vida

Categories

/

Avslut och Avstamp

/

Tiden har en tendens att flyga förbi. I förrgår var det exakt fyra månader sedan jag och Ellen kom till Costa Rica. Landet tog emot oss med öppna armar och vi kastade oss in i äventyret.

I torsdags skrev vi de sista tentorna och med blandade känslor gick vi från skolan med A i alla klasser. Kvällen var märklig och ledsam. Den grupp som under fyra månader skrattat, roat, rest, pluggat och många gånger irriterat skulle splittras under natten. Månen hängde som en stor,tjock, gul och halväten pannkaka över oss där vi satt vid havet vid vår sista bonfire med Las Brisas-öl. Det var ledsamt.

De allra flesta åkte tillbaka till staterna, några kommer tillbaka efter jul och andra reste vidare. Men, vad händer nu? Vi är fortfarande förvirrade och kan kanske inte helt förstå att vi har lämnat Puntarenas, vår lägenhet och de söta amerikanerna för att ta oss mot Panama och möta upp Mariella.

De kommande veckorna kommer att vara hektiska. Ellen åker till Sverige den 20e december och jag vågar inte ens tänka på hur jag ska klara mig utan henne. Mariella och jag ska, trots julehetsen, försöka resa runt några veckor innan även hon lämnar för Svedala i mitten på januari.

Som de flesta säkert vet så består min sista termin av praktik och nu har allt blivit färdigställt att jag kommer tillbringa även kommande månader här i Costa Rica. Jag flyttar till den karibiska kusten i januari där jag ska starta upp ett kommunikationsprojekt för ett wellness företag. Det låter som en dröm och jag ser verkligen fram emot det. Detta innebär alltså att min hemresebiljett nu är ombokad till juni istället, så om inget annat händer kanske vi ses i Moder Svea till sommaren.

Skriv gärna en rad efter att ni skummat igenom bilder av terminen som gått.

Cydney, Magie, Ellen

“You have to go on and be crazy. Craziness is like heaven.
-Jimi Hendrix
”

Volcano Arenal/hot springs tour

Tamarindo beach

Playa Conchal

Well, ya... seen that one a few times before..

Sunset in Tamarindo

 Americans playing incomprehensible games <3

Cydney & Magie practicing the snap

dots, beer and love <3

Pura Vida a todos

Puerto Viejo de Talamanca

/

I have homes everywhere, many of which I have not seen yet. That is perhaps why I am restless. I haven’t seen all my homes.

–Steinbeck

Citatet från Steinbeck är en god introduktion till dagens inlägg som till stor del kommer handla om att känna sig hemma. Jag vill passa på att varna känsliga läsare (såsom min käre David) redan nu att detta inlägg med största sannolikhet kommer spåra ur i yoga-nörderi och vad vissa skulle kalla ”hippie-flum.”

För några veckor sedan hade vi en hel veckas ledigt. Amerikanerna åkte på tur till Panama i sann turist-anda (chartrad buss, hotell, ej umgås utanför gruppen och dyl.) medan jag och Ellen besökte den karibiska kusten i Costa Rica. Vi stannade hela veckan i den reggae-vibrerande byn Puerto Viejo (de Talamanca). Tanken var yoga, veggo-mat och snorkling. Eftersom vädret inte levererade till fullo avstyrdes snorkelplanerna och dagarna fylldes istället av yoga, fantastiska möten och inre resor.

Vi började med att hyra cyklar och gav oss ut på en tur i lätt duggregn. Havet följde oss på vår vänstra sida och regnskogen på den högra. Luften var ren och klar och emellanåt passerade en bil, men i övrigt hördes endast vrålen av howler monkyes bland trädtopparna. Vi cyklade förbi yoga shalas, ashram, hotel och restauranger på vår väg mot Manzanillo, ca 1.5 mil bort. Väl framme vid den nästan öde stranden åt vi picknick medan vi blickade ut över de guppande båtarna på havet och den vita sanden.

Sunset Puerto Viejo

Redan på eftermiddagen var det dags för vårt första yoga pass. Hatha yoga. Två timmar var allt som behövdes för att reducera smärtan i kroppen och oron i sinnet. Höfterna öppnades och ryggen rätades ut. Savasana gav även intressanta insikter och efteråt blev jag inviterad till en sweat lodge som skulle hållas senare i veckan.

OM viva el momento yogashala

Morgonen efter testade vi på Shakti flow som var ett värmande och tekniskt pass med både halvmånen och diverse armbalanser. Shalan består av ett vackert dekorerat trädäck, omringat av regnskog och utsikt mot havet. På bakgården odlar de ekologisk choklad som säljs i caféet under shalan. Vi passade på att avsluta morgonens practice med en shot av varm 75 %ig cayenne-choklad.

OM

Vi hade ett till två yoga-pass om dagen och testade på stilar som Hatha love, Forest yoga och Ashtanga vinyasa. Jag är otroligt imponerad över Ellens motivation och ork under hela veckan! Framförallt vinyasan var krävande, även för min del, eftersom större delen av passet bestod av olika varianter av huvudstående. Jag fick med mig många intressanta och lärorika tips och övningar från vår vecka på OM viva el momento.

Puerto Viejo town

Efter två dagars fastande och byggande av sweat lodge, kom så dagen för ceremonin. Jag hade mött Rachel några dagar tidigare och ceremonin skulle hållas i hennes Hidden Garden mitt ute i regnskogen. Rachel är en otroligt intressant och inspirerande kvinna som jobbar som shaman, healer, naturmedicinsk läkare och yoga-instruktör. Traditionen vi skulle utföra kommer från Mexico, där Rachel tillbringade 4 år med indígenas för att tillslut få sin pipa. Denna tradition utförs vanligen vid fullmåne och är det feminina svaret till Soldansen; Baile de la Luna. (Min sydamerikanska blomma var så klart med på ett hörn med andra ord!)

Adho Mukha Svanasana, Puerto Viejo beach

En sweat lodge är alltså en hydda som fungerar som en bastu, men blir mycket varmare eftersom stenarna ligger i en stor eld i flera timmar och hyddan är väldigt liten. Vi hade fyra ”doors”, d.v.s. fyra omgångar av nya stenar. Sammanfattningsvis så ber man till Moder Jord om balans mellan kvinnligt och manligt på jorden, genom olika mantran och sånger. Svetten forsade, kläderna vara dyngsura och jorden vi satt på blev till lera som smetades ut över kroppen allt eftersom man bytte position. Efteråt låg vi i gräset, på den svala marken, framför den varma elden och tittade på den stjärnklara himmelen ovanför de höga träden. Det var en kärleksfull och fantastisk upplevelse tillsammans med nyfunna vänner.

Som om det inte vore nog med detta så bjöd P.V. dessutom på kulinariska lyckorus, svalkande hav och vänliga människor. Attityden är en helt annan på den karibiska kusten; istället för att ropa ”I love you mamaciitaaaa” efter gringas så hälsar alla vänligt på varandra, oberoende av nationalitet. Jag och Ellen träffade även en man som har en volontärorganisation, där han och hans fru hjälper ursprungsbefolkningen (indígenas) på olika sätt. Bland annat har de soppkök tre dagar i veckan och på lördagen var jag och Ellen på El Puente för att hjälpa till.

Cocles beach

Veckan var givande på flera nivåer och jag lämnade med löften om att snart komma tillbaka. Jag kan inte minnas senast jag kände att allting jag tar mig för är helt rätt. Det är så det ska vara.

Puerto Viejo fick snabbt en speciell plats i mitt hjärta och jag har en känsla av att det kommer bli ett av de ställena jag småningom kommer hänga min hatt. Rastlösheten reduceras.

Pura Vida

Montezuma

/

Ca tre timmar från Puntarenas finns definitionen av paradiset, åtminstone enligt Magie’s vokabulär. Där asfalten slutar tar stranden, surfen och äventyret vid.

Montezuma beach

Vi tog färjan från den sandiga punkten (Puntarenas) på tisdag morgon och fortsatte med buss till ändhållplatsen. Montezuma  är omsluten av regnskog men havet är ändå direkt utanför husen. Målet med dagarna var yoga och meditation i harmoni med naturen.

 

På 1900-talets senare del växte Costa Ricas ekonomi, genom förståelsen för turism som inkomstkälla, och en av världens mest progressiva miljörörelser växte fram. Idag är landet fortfarande i spetsen gällande eko-turism och bevisar att bevarande och utveckling inte behöver tänka mot varandra. I  Montezuma  ser man det tydligt; allt människan byggt är i relation med naturen utan att påverka flora och fauna, kranvattnet kommer från regnskogen och allt som kan återvinns.

 

Hotellet heter  Los Mangos, och vi kan nog förstå varför. Till skillnad från de på Australiens farmer är mangoträden här flera meter höga. Men frukten är inte till oss. Den är till aporna (white-faced  Capuchin) som svingar sig från träd till träd och kastar mangos så det dånar i backen. För att sedan klättra och hoppa ner till marken och med van finess frossa i den söta frukten.

White-faced capuchin

Rummet har utsikt mot skogen och på den gemensamma balkongen kan man gunga gungstolen i takt med vågorna nedanför. Varje morgon klockan fem vaknar vi av  Howler monkyes  som skriker, ryter och vrålar till varandra i trädtopparna. Hanarna kan höras upp till 1 km bort och ljudet är karaktäristiskt för regnskogen. Det låter otäckt i början men väl tillbaka i stan saknar man det.

 

Iguana

Bland bungalows, mangoträd och apor ligger även  Montezuma Yoga med en stor och öppen shala  som blickar ut över havet. Här erbjuds Vinyasa Flow  varje förmiddag kl 9.30.

Vinyasa Flow är en yoga-form där man flödar mellan asanas (positionerna), vilket påminner en del om Ashtanga Yoga (som jag vanligen utför), men inte samma tempo eller lika fysiskt.

Klasserna består av mixade nivåer, men lärarna lyckas bra med att ge alla utmaningar på respektive nivå. De var även imponerade över att jag är Ashtangi och pushade på mig lite extra, vilket jag onekligen kan behöva! Det resulterade dessutom i variationer av huvudstående (lotus och ner till crow-pose, för er som är intresserade) och handstående. Med lite hjälp naturligtvis, men jag är mycket nöjd över utvecklingen på de få dagarna.

 

Tree pose

Miljöintresse går även hand i hand med mat, och i  Montezuma  är det lätt för veganer, vegetarianer, yogis och likasinnade att förtära näringsrik och stärkande sådan. Det finns en handfull restauranger (ja, så liten är byn), varav alla har veggo på menyn. En sticker ut mer än de andra: Orgánico.

 

Orgánico: italienskt och live music

De flesta hotel, hostel eller B&B’s saknar kök, inklusive vårt  Los Mangos.  Detta leder såklart till restaurangbesök framåt kvällskvisten och efter första besöket på  Orgánico  var vi fast. Jag överdriver inte när jag säger att de serverar den mest sensationella mat jag någonsin ätit på en restaurang. Föga förvånande ägs stället av italienare (vattnar Sandras kvarn lite grann). Ett fåtal rätter inkluderar fisk, i övrigt är allt vegetariskt eller helt veganskt. Dessutom organic! Man kan även köpa spirulina, carob o dyl.

Våra fyra dagar i paradiset följde snabbt en rutin:

Spirulinashake på morgonen

Yoga på förmiddagen

Spanande på surfare på eftermiddagen

Några varv i poolen medan regnet vräker ner

Middag och live musik på Orgánico till kvällen

Somna till skogens och havets alla ljud. Vakna av samma i gryningen.

(Ja, Organico levererar även live-musik i form av italiensk gitarrpojke med dreads ner till knäna).

 

The Pura Vida life

Kreativitetsådran bubblar i denna fantastiska miljö. Saknar hampagarn, virknål och Mac men håller till godo med old school papper och penna. Meditativt. Ljudet av vågorna gör även sitt.

Temperaturen håller sig runt stabila 30 grader och luftfuktigheten är runt 80%. Nätterna bjuder på spektakulära blixt-och-åskshower över havet som skakar husen och följs av ett behagligt skyfall.

Men, smakar det så kostar det och man spenderar lätt 35-40 USD per dag på endast mat och boende. Dock är detta eko-turism när den är som bäst och då kan man gott lägga en slant.

Skriv gärna en rad.

Pura Vida!